Om massagestavens historia

Surrealismens anfader de Lautrémont, definierade skönhet som "det tillfälliga mötet mellan en symaskin och ett paraply på ett dissektionsbord". Frågan är vad han skulle göra av massagestaven, som letar sitt ursprung just i ett sådan där osannolik fusion av oförenligheter. För detta ting uppstod ur ett möte mellan å ena sidan industrialismens energisystem, och å den andra den viktorianska könsideologi som gjort patologi av normal kvinnlig sexualitet. Mötesplatsen för dessa två krafter var dock logisk: kliniken.

Den första vibratorn konstruerades 1869 av en amerikansk läkare vid namn George Taylor. Den var alltså… ångdriven, och så stor, tung, dyr och dum att den bara kunde köpas in av sjukhus och liknande inrättningar. Det säger sig självt att en apparat med en sådan kraftkälla inte kunde vara alltför praktikabel. Dryga tio år senare kom också den första batteridrivna vibratorn. (Uppfinnaren var en annan läkare, Joseph Mortimer Granville, och bolaget som tillverkade den hette Weiss.) Detta var inte den enda varianten: det fanns andra, avsedda att monteras på dushmunstycken eller vattenkranar. Dessa olika apparater användes främst för att bota olika "kvinnliga besvär", i då första hand den mytiska, mystiska åkomma som gick under namnet hysteri. En av kurerna mot denna sjuka var massage av könsorganen. Syftet var att framkalla "hysterisk paroxysm", läkarprosa för orgasm, och här var vibratorn av förklarliga skäl det bästa verktyget.

Vibratorn började spridas bland en privat publik först framåt sekelskiftet. Kanske kan vi vagt ana dess popularitet, av det faktumet att denna apparat faktiskt var en av de första som byggdes för att gå på hushållsel. (Bara symaskinen, fläkten, tekannan och brödrosten kom före.) Vid den tiden fanns det ett dussintal olika bolag som tillverkade och sålde vibratorer. För en nutida betraktare verkar de inte alltför frestande. De liknar nämligen ett slags korsning av hårtork och slagborr, med blänkande metallhöljen, grova skruvar och rejäla handtag i slagtålig bakelit.

Detta var länge uppfinningen som ej vågade säga sitt namn. Apparaterna såldes per postorder och utannonserades i första hand i kvinno- och hushållstidningar, med hjälp av ett noga kodat språk - det var allmänt bra för ens hälsa, liksom. Och i de tidningarna gick vibratorerna att återfinna ända fram till mitten av 20-talet, då annonserna plötsligt försvann och både försäljning och marknadsföring gick under jorden. (Orsaken är oklar. Troligtvis har det att göra med att dessa apparater då började brukas i pornografiska filmer, och efter detta kunde inget kodspråk i världen göra vibratorn annonserbar igen.)

Där fanns också problem med konstruktionen. Att vibrationer var sexuellt stimulerande kände man väl. (Givetvis sågs detta i första hand som Ett Problem: bland annat ansågs unga arbeterskor i textilindustrin kunna trampa sina symaskiner till den grad att de själva fick orgasm.) Som Simone de Beauvoir påpekar i "Det andra könet" kan användning av penisattrapper "påvisas i obruten följd alltifrån våra dagar och bakåt i tiden till antiken och ännu tidigare". Men hur skapar man på bästa sätt de högfrekventa skakningar som behövs? Ett slags primitiva vibratorer uppfanns för flera hundra år sedan i Japan, detta i form av ihåliga kulor, att bära i slidan; kulorna innehöll nämligen en liten pendel som sattes i svängning när kvinnan gick.

Den typ av massagestav som dominerar marknaden nu, blev dock inte till förrän 1966. Den uppfanns då av amerikanen Jon H Tavel, och hans konstruktion är nu spridd över jorden: sladdlös, vattensäker, penisformad, och med ett litet svänghjul i toppen. Det är logiskt, att uppkomsten av riktigt effektiva vibratorer är kopplade till den moderna industrialismen. Det är nämligen först då det blir intressant att utforska vibrationer som ett fenomen, i första hand för att HINDRA deras uppkomst, säg i maskiner, farkoster eller byggnader. Och bestyckad med den kunskapen gick det sedan att bygga apparater vars enda syfte var att SKAPA vibrationer.

Till detta måste läggas ytterligare förutsättningar. Dels den så kallade sexuella revolutionen, som avpatologiserade den kvinnliga sexualiteten och även tillät saker nämnas vid deras rätta namn. Dels ett nytt revolutionerande material, plasten, samt en helt ny typ av batteridrivna miniatyrmotorer. Alltså ännu ett möte mellan skenbara oförenligheter, men nu ett möte där det som började som ett verktyg för andras kontroll, slutar som ett medel till egen njutning.

- Peter Englund

 

Personligt | Äldre verk | Textarkiv | Nya boken